En tand mindre...
För två veckor sedan när Minna precis gick på sin sommarlov, ramlade hon och slog tänderna. Det blödde kraftigt ur munnen i några minuter och jag ringde till tandläkaren för att fråga vad vi skulle göra. De bad oss att direkt komma in. Vi hann lagom med nästa buss och hann komma in en halvtimme innan de skulle stänga. Sicken tur vi hade där!
En framtand var lös och det blödde ur den. De lyckades ta en röntgenbild av tanden och allting såg ok ut. Det var som tur en stukning. Tandköttet var svullen och Minna var öm och hade ont. Men i övrigt var Minna glad och pigg ändå.
Nu idag, två veckor senare hade vi fått en tid för att kolla upp hur tanden har läkt... tyvärr var tanden inte bra! Hon hade fått en inflammation i tandköttet, så tanden hade inte läkt bra. De var tvungna att ta bort den och det gjorde vi nu samtidigt när vi hade våran kontroll.
Minna fick lugnande medel och blev väldig knasig och lullig av medlet.
Hon tyckte allt var roligt och hade en rolig skratt. Tyvärr hann vi inte få det roliga skrattet i film. Men hon var verkligen annorlunda när hon var påverkad av det lugnande medlet.
Ingreppet gick bra och snabbt. Tog inte alls lång tid för dem att ge bedövning och dra ut framtanden. Hon märkte inget av vad som hände och hon skulle tydligen knappt minnas heller i framtiden av detta tandläkarbesök.
Nu är Minna en mjölktand fattigare, men det gör ju ingenting. Tanden finns nu sparad i en ask som tandsköterskan gav oss den i.
Kommentarer
Trackback
